I alla fall, när bussen passerar Al Marifs tvåspråksskola börjar grabbarna prata om den. En säger att han har bekanta som gått/går där och att dom lärt sej svenska mycket snabbare än hans egna bröder gjorde i en vanlig skola. En annan håller med men påpekar att man får ett typiskt blatte- eller invadrarsound när man lär sej svenska av lärare som bryter. Något han märkt av hos sina bekanta som gått på två språksskola (vet inte om det var just denna). Sedan kasar dom in på ordet brytning och en kläcker ur sej att dialekt hade låtit bättre och de övriga tre instämmer. Sedan övergår snacket snabbt till något datorspel.
Dialekt. Vilken grej! Jag vet inte hur det är för er andra men just ordet brytning som ett sätt att benämna en persons sätt att prata klingar lite negativt för mej. Det är kanske en "Efterlyst"-skada. "Talade svenska med brytning" eller "av utländsk härkomst" är nog termer jag bara hör i just det sammanhanget när jag tänker efter. Gör ingen nazi/rasigrej av det här nu. Jag menar bara att just dom termerna för inflyttade svenskar sällan används utanför en negativ cirkel. Men tänk er "exotisk dialekt"? Det låter mycket charmigare. Lite som en Norrlänning på besök i Skåne och vice versa. Eller "en dialekt från fjärran".
På tal om rasism, jag hoppas att det här är lite av ett skämt. Handen på hjärtat ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar