torsdag 26 november 2009
Underbart liten.
Ibland saknar jag verkligen att vara liten. Inte fan brydde jag mej om vad jag skulle ha på mej, hur jag såg ut eller vad folk tyckte om det. Ingen oro för att pengarna skulle ta slut. Mamma har berättat att vi var på stan en gång och ville köpa något men mamma sa att vi inte hade några pengar. "Men vi kan gå till en bankomat, där får man pengar." Underbart naiv.
onsdag 25 november 2009
Julat!
Idag har jag julat! Tagit fram min älskade jullåda och spridit ut allt i hela lägenheten! Norpade ett tips från en vän och laddade min doft/värmeljuslykta med glöggkryddor och det luktar gott i hela lägenheten (tack Ulli!). Måste testa med pepparkakskryddor också. Jag älskar julmys och julstök! Och julmust är det bästa som finns! För första gången är jag klar med alla julkorten innan 1 december! Hela familjen är lite low on cash så vi funderar på att köra julafton utan klappar i år. Det gör inte mej något men jag vet att jag kommer sakna att köpa julklappar och sitta på golvet med "vilket-papper-vill-jag-slå-in-Bellas-klapp-i!"-problem!
Jag har också hunnit sätta upp mitt draperi i hallen. Dock enligt standards som skulle en hantverkare att gråta. Men jag är så satans trött på mina grannar som gör slut och smäller i dörrar var och varannan dag. När jag meckat en borrmaskin igen ska jag sätta upp det ordentligt men tills dess hinner jag testa det o se om jag behöver fodra det lite till för att eliminera "DU SKULLE BARA VÅGA GÅ HÄRIFRÅN!" Dörr smäller igen. Tydligen så vågade han.
På tvn står min dansande älg. Han har hängt med i tre år nu, sedan min första jul på BR Leksaker. Så söt! Jag ska se om jag kan få ordning på min kamera och filma honom så kanske han hamnar här sen. Man blir glad av honom =)
Och i år är jag ledig på lucia! Mamma, Bella och jag har suttit hemma hos mamma dom senaste åren och sett luciatåget på SVT. Supermysigt! Det var en av de bästa grejerna med att gå i musikklass hela mellan och högstadiet! Luciatågen! Tidiga morrnar, tända ljus, glada pensionärer eller företagsanställda. Det var inte förrän efter gymnasiet och fick se ett luciatåg istället för att vara med i ett! Och eftersom jag ska vara ledig i år kan jag också dricka riktig glögg på morronen!
Jag har också hunnit sätta upp mitt draperi i hallen. Dock enligt standards som skulle en hantverkare att gråta. Men jag är så satans trött på mina grannar som gör slut och smäller i dörrar var och varannan dag. När jag meckat en borrmaskin igen ska jag sätta upp det ordentligt men tills dess hinner jag testa det o se om jag behöver fodra det lite till för att eliminera "DU SKULLE BARA VÅGA GÅ HÄRIFRÅN!" Dörr smäller igen. Tydligen så vågade han.
På tvn står min dansande älg. Han har hängt med i tre år nu, sedan min första jul på BR Leksaker. Så söt! Jag ska se om jag kan få ordning på min kamera och filma honom så kanske han hamnar här sen. Man blir glad av honom =)
Och i år är jag ledig på lucia! Mamma, Bella och jag har suttit hemma hos mamma dom senaste åren och sett luciatåget på SVT. Supermysigt! Det var en av de bästa grejerna med att gå i musikklass hela mellan och högstadiet! Luciatågen! Tidiga morrnar, tända ljus, glada pensionärer eller företagsanställda. Det var inte förrän efter gymnasiet och fick se ett luciatåg istället för att vara med i ett! Och eftersom jag ska vara ledig i år kan jag också dricka riktig glögg på morronen!
onsdag 18 november 2009
Att vara vuxen.
Det där att vara vuxen begriper jag mej inte riktigt på. När jag var liten (under 15 år) trodde jag att när man blev vuxen skulle allt vara klart. Vid 20 års ålder skulle jag veta vad jag ville jobba med och sysselsätta mej med vad det nu kunde vara som krävdes för att bli vad det nu var. Jag trodde att man skulle ha stenkoll. Jag började fundera på detta när Nino gått iväg till jobb i morse och kom osökt även in på den mycket kontroversiella frågan; rösta, köra, dricka på baren vid 18, systemet först vid 20. Så där med facit i efterhand undrar jag om det är en korkad regel trots allt. Visst undantag får gälla oss uppväxta här, med en ynka färjeresa till Helsingör, men i övrigt. Missförstå mej rätt, OM vi inte hade kunnat förfesta innan vi gick ut (det är faktiskt oftast en ekonomisk lösning) så hade vi inte druckit lika mycket nere på stan och där igenom inte blivit helt askalas. Kanske? Det verkade logiskt när jag klurade ut den kl 06.00 =) Ironin i att låta ny-vuxna eller vad dom kallade oss ta ställning vid valen och köra bil när vi inte anses kunna hantera spriten är dock överväldigande.
Nu halkade jag iväg lite. Enkelt uttryckt: här sitter jag, ensam i min etta. Arbetslös pga arbetsbrist och det enda jag kan söka i övrigt är yrken jag inte ens vill jobba med liiiite. Jag säger inte att jag är kräsen men i en situation som får många blir hopplös bär det emot att inte heller trivas på det nya jobbet. Nu när jag har kommit på att bilmekaniker, fan, det hade varit skoj! Då är det försent att kunna bli det här i trista Sverige. Jag menar, okej, jag är inte 15 längre men jag är faktiskt BARA 23! Näe här är jag körd om inte någon liten bilmekaniker vill ta mej under sina vingar och lära mej på obetald tid och jag kan under tiden få hela 4500 kronor i månaden i ersättning för min "praktikplats". It's a bloody joke.
I Danmark däremot. Där har dom en hel massa grejer man kan testa på som lärling, och det bästa? Man får hyffsat nog betalt för att slippa ta studielån. Dessutom är det företaget man går som lärling hos som betalar ut 80% av din lärlingslön (grundsatsen) så man får inte springa runt som gratis arbetskraft (för ynka 4500!) och göra allt det där som ingen annan på stället har lust med! Trust me, jag har gått som praktikant. I know the drill. Om man sen blir riktigt duktig kan man till och med får löneförhöjning från företaget. Litet minus är den relativt långa utbildningstiden på 4 år. Men sant, sant. Jag kan ju inte ett skit nu. Egentligen. Så det tar väl ett tag att göra en bilmekaniker av mej =)
Bli vuxen to-do:
Flytta hemifrån
Utbilda dej
Börja jobba (efter slutförd utbildning)
Köp stort hus
Skaffa hund
Get married
Ploppa lite söta minisar
Köp Volvo
Okej, jag kan ju helt ärligt säga att jag inte förväntade mej att man skulle ha barn redan vid 20. Men det får ändå vara med på min bli vuxen to-do-lista.
Nu halkade jag iväg lite. Enkelt uttryckt: här sitter jag, ensam i min etta. Arbetslös pga arbetsbrist och det enda jag kan söka i övrigt är yrken jag inte ens vill jobba med liiiite. Jag säger inte att jag är kräsen men i en situation som får många blir hopplös bär det emot att inte heller trivas på det nya jobbet. Nu när jag har kommit på att bilmekaniker, fan, det hade varit skoj! Då är det försent att kunna bli det här i trista Sverige. Jag menar, okej, jag är inte 15 längre men jag är faktiskt BARA 23! Näe här är jag körd om inte någon liten bilmekaniker vill ta mej under sina vingar och lära mej på obetald tid och jag kan under tiden få hela 4500 kronor i månaden i ersättning för min "praktikplats". It's a bloody joke.
I Danmark däremot. Där har dom en hel massa grejer man kan testa på som lärling, och det bästa? Man får hyffsat nog betalt för att slippa ta studielån. Dessutom är det företaget man går som lärling hos som betalar ut 80% av din lärlingslön (grundsatsen) så man får inte springa runt som gratis arbetskraft (för ynka 4500!) och göra allt det där som ingen annan på stället har lust med! Trust me, jag har gått som praktikant. I know the drill. Om man sen blir riktigt duktig kan man till och med får löneförhöjning från företaget. Litet minus är den relativt långa utbildningstiden på 4 år. Men sant, sant. Jag kan ju inte ett skit nu. Egentligen. Så det tar väl ett tag att göra en bilmekaniker av mej =)
Bli vuxen to-do:
Utbilda dej
Börja jobba (efter slutförd utbildning)
Köp stort hus
Skaffa hund
Get married
Ploppa lite söta minisar
Köp Volvo
Okej, jag kan ju helt ärligt säga att jag inte förväntade mej att man skulle ha barn redan vid 20. Men det får ändå vara med på min bli vuxen to-do-lista.
måndag 9 november 2009
Tamtidam...
Idag har jag fått gjort en hel del. En sväng inom Frida och lilla Adam på kaffe och hämta lite grejer ;) Sen hem och här har jag diskat, dammsugit, dammat, vattnat, städat badrummet och gjort pannkakor. Sitter och väntar på att Calleman ska höra av sej. Får hoppas att han har ork att komma upp hit för jag orkar inte gå ner till stan! Man blir lat när man har magen full av pannkakor.
Måste ta tag i fotona som jag tog nere i Ukraina. Inte så jättemånga att göra något av men mamma hade en idé som jag tror jag ska hoppa på. Jag får bara ta och leta upp ett gammalt fotoalbum med vanliga plastfickor.
Jag har tråkigt!
Måste ta tag i fotona som jag tog nere i Ukraina. Inte så jättemånga att göra något av men mamma hade en idé som jag tror jag ska hoppa på. Jag får bara ta och leta upp ett gammalt fotoalbum med vanliga plastfickor.
Jag har tråkigt!
fredag 6 november 2009
Min mormor
Läste den här artikeln nyss:
http://hd.se/helsingborg/2009/11/06/nu-kommer-barnen/
och kom att tänka på min gammelmormor Greta, av oss kallad mormor då vi kallar mormor för Mommo. Jag vet inte riktigt hur det kom att bli så. Måste komma ihåg att fråga mamma och Mommo om det.
Det är kul med foton från mormors lägenhet. Hon bodde ovanför AG's på söder. När hon passade mej minns jag att jag fick åka på sätet på hennes rullator när vi gick ner för att köpa Vienetta-glass. Alltid Vienetta.Och hon hade en glasskål med non stop i som alltid var halvfull. På bilderna hittar man alltid något i bakgrunden, man tittar liksom inte på mej eller min syster eller vem det än kan vara som är det tänkta motivet utan lägger märke till hennes fåtöljer. Med guldigt och mörkblått tyg. Tavlorna och ramarna. Den lilla lilla kaffekokaren som användes när hon kokade kaffe till sej, och oss. En liten skvätt kaffe med MASSOR av suketter, det var att vara hos mormor.
När hon flyttade in på ålderdomshemmet på Gåsebäck spelade vi mycket svälta räv. Och en av sköterskorna hade en svart hund som alltid var där. Min syster och jag levde loppan i korridorerna med rullstolarna! Vi måste ha varit som en pest för dom andra boende men jag vill minnas att dom tyckte mycket om oss. Med scouterna sålde vi majblommor och där var det flera som samlat i många härans år och hade dom vackert inramade. En riktigt guldgruva. En jul när vi var där började det brinna i mossan på en av adventsljusstakarna och morfar räddade dagen när han sprang ut med den till köket och spolade vatten över den.
Hon blev 92 år, vår mormor. En dag, jag vill minnas det som mellan jul och nyår men jag vet faktiskt inte säkert, kom vi dit och hon låg i koma. Kroppen hade börjat stänga av bit för bit. Mamma har berättat att hon, eller var det kanske Mommo?, berättade för henne att vi alla var där och att det rann en tår nerför mormors kind. Mamma är bergsäker på att hon kunde höra oss. Vi var där i några timmar och var sedan tvungna att åka iväg för att äta. Mommo sa till henne att vi skulle iväg en stund men att vi kom tillbaka så snart vi kunde. Det var första gången jag åt på Burger King. Den uppe vid nya City Gross. När vi var där ringde dom och berättade att hon hade somnat in bara några minuter efter att vi hade gått. Inget dramatiskt, bara somnat in. Jag tror jag var i 8-9 år åldern.
Än idag avskyr jag att äta på Burger King och det tog faktiskt ganska många år innan jag kunde göra det. I slutet på gymnasiet fick jag ge in för mina vänners favorit hamburgerrestaurang. Men samtidigt är det dom roliga minnena som poppar upp varje gång jag ser deras logga. Jag känner alltid hennes doft, den som alltid mottog mej när jag kom in i hennes lilla hall.
http://hd.se/helsingborg/2009/11/06/nu-kommer-barnen/
och kom att tänka på min gammelmormor Greta, av oss kallad mormor då vi kallar mormor för Mommo. Jag vet inte riktigt hur det kom att bli så. Måste komma ihåg att fråga mamma och Mommo om det.
Det är kul med foton från mormors lägenhet. Hon bodde ovanför AG's på söder. När hon passade mej minns jag att jag fick åka på sätet på hennes rullator när vi gick ner för att köpa Vienetta-glass. Alltid Vienetta.Och hon hade en glasskål med non stop i som alltid var halvfull. På bilderna hittar man alltid något i bakgrunden, man tittar liksom inte på mej eller min syster eller vem det än kan vara som är det tänkta motivet utan lägger märke till hennes fåtöljer. Med guldigt och mörkblått tyg. Tavlorna och ramarna. Den lilla lilla kaffekokaren som användes när hon kokade kaffe till sej, och oss. En liten skvätt kaffe med MASSOR av suketter, det var att vara hos mormor.
När hon flyttade in på ålderdomshemmet på Gåsebäck spelade vi mycket svälta räv. Och en av sköterskorna hade en svart hund som alltid var där. Min syster och jag levde loppan i korridorerna med rullstolarna! Vi måste ha varit som en pest för dom andra boende men jag vill minnas att dom tyckte mycket om oss. Med scouterna sålde vi majblommor och där var det flera som samlat i många härans år och hade dom vackert inramade. En riktigt guldgruva. En jul när vi var där började det brinna i mossan på en av adventsljusstakarna och morfar räddade dagen när han sprang ut med den till köket och spolade vatten över den.
Hon blev 92 år, vår mormor. En dag, jag vill minnas det som mellan jul och nyår men jag vet faktiskt inte säkert, kom vi dit och hon låg i koma. Kroppen hade börjat stänga av bit för bit. Mamma har berättat att hon, eller var det kanske Mommo?, berättade för henne att vi alla var där och att det rann en tår nerför mormors kind. Mamma är bergsäker på att hon kunde höra oss. Vi var där i några timmar och var sedan tvungna att åka iväg för att äta. Mommo sa till henne att vi skulle iväg en stund men att vi kom tillbaka så snart vi kunde. Det var första gången jag åt på Burger King. Den uppe vid nya City Gross. När vi var där ringde dom och berättade att hon hade somnat in bara några minuter efter att vi hade gått. Inget dramatiskt, bara somnat in. Jag tror jag var i 8-9 år åldern.
Än idag avskyr jag att äta på Burger King och det tog faktiskt ganska många år innan jag kunde göra det. I slutet på gymnasiet fick jag ge in för mina vänners favorit hamburgerrestaurang. Men samtidigt är det dom roliga minnena som poppar upp varje gång jag ser deras logga. Jag känner alltid hennes doft, den som alltid mottog mej när jag kom in i hennes lilla hall.
torsdag 5 november 2009
Finns det någon återvändo?
Det där med ätstörningar är ett känsligt område och det är lätt att man sticker någon i ögonen när man pratar om det. Jag har, som många andra, en nära vän som varit allvarligt sjuk i anorexi och bulemi och fick lära mej vad det handlar om genom att se henne brytas ner dag för dag. Utseende hysterin har gått långt ner i åldrarna sedan dess. Det var 2002 och vi var 16 år. Nu är min yngsta syster 16 men jag minns att när hon var 12-13 år kom hon hem och sa att hon och några andra tjejer i skolan bestämt att dom inte skulle äta något fett eller socker för att dom inte skulle bli fetare. Systeryster är, och var, smal och vältränad som få (simmade på tävlingsnivå) och jag stod där med hakan i golvet. Det förvånar mej inte alls att 10-åringar får viktnojja. Det ligger nog mycket i att barn snappar upp och hör allt vad vi vuxna säger. Sedan är det förebilderna som finns. Där har vuxna och föräldrar ett enormt ansvar! Man kan inte radera bort saker som man inte tycker ska finnas i ett barns vardag men man kan kontrollera vad dom kommer i kontakt med och hålla dom välinformerade om hur verkligeheten ser ut. Jag tänker på bloggdrottningar som Kissie som skriver mycket om hur viktigt hennes utseende är för henne. Det är hennes rättighet att göra vad hon vill med sin kropp och om man som förälder låter sina barn surfa fritt så tillkommer en skyldighet att förklara varför det är viktigt för just henne men att alla inte behöver följa det spåret.
Det svåra är att man har väldigt svårt att inte ta åt sej av vad "hela" världen anser är snyggt även som vuxen. Uppenbarligen säljer viktnedgångslöpsedlar lika bra som sexskandaler och det måste ha sin förklaring i att folk söker vägar till den "perfekta" kroppen. Dieter, felsökande på kändisar, snabba lösningar. It's neverending.
Och jag tror inte att det finns en väg tillbaka. Det har redan gått så pass långt och marknaden måste vara på mångmiljonbelopp varje månad. Allt från smink till kläder, mat och skönhetsprodukter, tv-program och hela modebranchen. Egentligen handlar det om att presentera en produkt på ett så tilltalande sätt som möjligt. Frågan är om det är rimligt att ha size sero som måttsticka för detta då majoriteten av männsikorna som har möjlighet att köpa produkten eller plagget inte själva håller det måttet.
Sökandet efter snabba lösningar har också öppnat upp en sjuk marknad full av fejkprodukter för dyra pengar. Tabletter, krämer, behandlingar, operationer och pulvermat. Är det en effekt av vårt stressade samhälle? Att man inte kan ta sej tiden att gå ner i vikt på ett hälsosamt och lärorikt sätt? Träna lagom och gå upp tidigare för att hinna med en ordentlig frukost och att cykla istället för att ta bilen? Eller är vi bara lata? Har kanske inte lust att göra saker ordentligt och då blir det frestande att ta en genväg. Nästan på vilka bekostnader och risker som helst.
http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article6072159.ab
Det svåra är att man har väldigt svårt att inte ta åt sej av vad "hela" världen anser är snyggt även som vuxen. Uppenbarligen säljer viktnedgångslöpsedlar lika bra som sexskandaler och det måste ha sin förklaring i att folk söker vägar till den "perfekta" kroppen. Dieter, felsökande på kändisar, snabba lösningar. It's neverending.
Och jag tror inte att det finns en väg tillbaka. Det har redan gått så pass långt och marknaden måste vara på mångmiljonbelopp varje månad. Allt från smink till kläder, mat och skönhetsprodukter, tv-program och hela modebranchen. Egentligen handlar det om att presentera en produkt på ett så tilltalande sätt som möjligt. Frågan är om det är rimligt att ha size sero som måttsticka för detta då majoriteten av männsikorna som har möjlighet att köpa produkten eller plagget inte själva håller det måttet.
Sökandet efter snabba lösningar har också öppnat upp en sjuk marknad full av fejkprodukter för dyra pengar. Tabletter, krämer, behandlingar, operationer och pulvermat. Är det en effekt av vårt stressade samhälle? Att man inte kan ta sej tiden att gå ner i vikt på ett hälsosamt och lärorikt sätt? Träna lagom och gå upp tidigare för att hinna med en ordentlig frukost och att cykla istället för att ta bilen? Eller är vi bara lata? Har kanske inte lust att göra saker ordentligt och då blir det frestande att ta en genväg. Nästan på vilka bekostnader och risker som helst.
http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article6072159.ab
Another day goes by..
Hehe, dagens i-landsproblem måste vara antirynkbehån!
http://www.aftonbladet.se/wendela/article6073613.ab
Jag måste också passa på att kommentera den så kallade MUF-skandalen. Så vitt jag vet har det här pågått i många år så det är inte någon större grej. Man måste dock fråga sej hur dom har lyckats hålla det flytande under alla dessa år. Och det är ett riktigt lågt sätt att skaffa medlemmar: "Välkommen oavsett ålder. Gratis fest och tillgång till sprit. Du får iofs inte rösta och du vet och bryr dej antaligen inte om vad vi står för men kom igen, bli MUF-are idag (läs; ikväll)!"
Idag har jag mått riktigt hyffsat faktiskt. Tagit det lugnt och fått städat lite grann. Träffat Alle och vi lagade en riktigt najs middag! Trevligt med sällskap :) Imorgon kommer Ullis ner också, om ryktet stämmer. Kanske man mår tillräckligt bra för att hinna träffa henne någon timme under helgen. Skulle egentligen ha mysmiddag med lite folk från jobbet imorgon men alla har lyckats dra på sej någon åkomma. Riktigt trist men det vi får lyckas hitta ett nytt datum.
Dags för lyxfällan. Underligt hur underhållande det kan vara att ta del av andras olycka. Men man kan ju alltid inbilla sig att man ser det under "förebyggande" för sej själv och för att det alltid verkar sluta relativt lyckligt.
http://www.aftonbladet.se/wendela/article6073613.ab
Jag måste också passa på att kommentera den så kallade MUF-skandalen. Så vitt jag vet har det här pågått i många år så det är inte någon större grej. Man måste dock fråga sej hur dom har lyckats hålla det flytande under alla dessa år. Och det är ett riktigt lågt sätt att skaffa medlemmar: "Välkommen oavsett ålder. Gratis fest och tillgång till sprit. Du får iofs inte rösta och du vet och bryr dej antaligen inte om vad vi står för men kom igen, bli MUF-are idag (läs; ikväll)!"
Idag har jag mått riktigt hyffsat faktiskt. Tagit det lugnt och fått städat lite grann. Träffat Alle och vi lagade en riktigt najs middag! Trevligt med sällskap :) Imorgon kommer Ullis ner också, om ryktet stämmer. Kanske man mår tillräckligt bra för att hinna träffa henne någon timme under helgen. Skulle egentligen ha mysmiddag med lite folk från jobbet imorgon men alla har lyckats dra på sej någon åkomma. Riktigt trist men det vi får lyckas hitta ett nytt datum.
Dags för lyxfällan. Underligt hur underhållande det kan vara att ta del av andras olycka. Men man kan ju alltid inbilla sig att man ser det under "förebyggande" för sej själv och för att det alltid verkar sluta relativt lyckligt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
