Min mormor

Läste den här artikeln nyss:
http://hd.se/helsingborg/2009/11/06/nu-kommer-barnen/

och kom att tänka på min gammelmormor Greta, av oss kallad mormor då vi kallar mormor för Mommo. Jag vet inte riktigt hur det kom att bli så. Måste komma ihåg att fråga mamma och Mommo om det.

Det är kul med foton från mormors lägenhet. Hon bodde ovanför AG's på söder. När hon passade mej minns jag att jag fick åka på sätet på hennes rullator när vi gick ner för att köpa Vienetta-glass. Alltid Vienetta.Och hon hade en glasskål med non stop i som alltid var halvfull. På bilderna hittar man alltid något i bakgrunden, man tittar liksom inte på mej eller min syster eller vem det än kan vara som är det tänkta motivet utan lägger märke till hennes fåtöljer. Med guldigt och mörkblått tyg. Tavlorna och ramarna. Den lilla lilla kaffekokaren som användes när hon kokade kaffe till sej, och oss. En liten skvätt kaffe med MASSOR av suketter, det var att vara hos mormor.

När hon flyttade in på ålderdomshemmet på Gåsebäck spelade vi mycket svälta räv. Och en av sköterskorna hade en svart hund som alltid var där. Min syster och jag levde loppan i korridorerna med rullstolarna! Vi måste ha varit som en pest för dom andra boende men jag vill minnas att dom tyckte mycket om oss. Med scouterna sålde vi majblommor och där var det flera som samlat i många härans år och hade dom vackert inramade. En riktigt guldgruva. En jul när vi var där började det brinna i mossan på en av adventsljusstakarna och morfar räddade dagen när han sprang ut med den till köket och spolade vatten över den.

Hon blev 92 år, vår mormor. En dag, jag vill minnas det som mellan jul och nyår men jag vet faktiskt inte säkert, kom vi dit och hon låg i koma. Kroppen hade börjat stänga av bit för bit. Mamma har berättat att hon, eller var det kanske Mommo?, berättade för henne att vi alla var där och att det rann en tår nerför mormors kind. Mamma är bergsäker på att hon kunde höra oss. Vi var där i några timmar och var sedan tvungna att åka iväg för att äta. Mommo sa till henne att vi skulle iväg en stund men att vi kom tillbaka så snart vi kunde. Det var första gången jag åt på Burger King. Den uppe vid nya City Gross. När vi var där ringde dom och berättade att hon hade somnat in bara några minuter efter att vi hade gått. Inget dramatiskt, bara somnat in. Jag tror jag var i 8-9 år åldern.

Än idag avskyr jag att äta på Burger King och det tog faktiskt ganska många år innan jag kunde göra det. I slutet på gymnasiet fick jag ge in för mina vänners favorit hamburgerrestaurang. Men samtidigt är det dom roliga minnena som poppar upp varje gång jag ser deras logga. Jag känner alltid hennes doft, den som alltid mottog mej när jag kom in i hennes lilla hall.