Finns det någon återvändo?

Det där med ätstörningar är ett känsligt område och det är lätt att man sticker någon i ögonen när man pratar om det. Jag har, som många andra, en nära vän som varit allvarligt sjuk i anorexi och bulemi och fick lära mej vad det handlar om genom att se henne brytas ner dag för dag. Utseende hysterin har gått långt ner i åldrarna sedan dess. Det var 2002 och vi var 16 år. Nu är min yngsta syster 16 men jag minns att när hon var 12-13 år kom hon hem och sa att hon och några andra tjejer i skolan bestämt att dom inte skulle äta något fett eller socker för att dom inte skulle bli fetare. Systeryster är, och var, smal och vältränad som få (simmade på tävlingsnivå) och jag stod där med hakan i golvet. Det förvånar mej inte alls att 10-åringar får viktnojja. Det ligger nog mycket i att barn snappar upp och hör allt vad vi vuxna säger. Sedan är det förebilderna som finns. Där har vuxna och föräldrar ett enormt ansvar! Man kan inte radera bort saker som man inte tycker ska finnas i ett barns vardag men man kan kontrollera vad dom kommer i kontakt med och hålla dom välinformerade om hur verkligeheten ser ut. Jag tänker på bloggdrottningar som Kissie som skriver mycket om hur viktigt hennes utseende är för henne. Det är hennes rättighet att göra vad hon vill med sin kropp och om man som förälder låter sina barn surfa fritt så tillkommer en skyldighet att förklara varför det är viktigt för just henne men att alla inte behöver följa det spåret.


Det svåra är att man har väldigt svårt att inte ta åt sej av vad "hela" världen anser är snyggt även som vuxen. Uppenbarligen säljer viktnedgångslöpsedlar lika bra som sexskandaler och det måste ha sin förklaring i att folk söker vägar till den "perfekta" kroppen. Dieter, felsökande på kändisar, snabba lösningar. It's neverending.

Och jag tror inte att det finns en väg tillbaka. Det har redan gått så pass långt och marknaden måste vara på mångmiljonbelopp varje månad. Allt från smink till kläder, mat och skönhetsprodukter, tv-program och hela modebranchen. Egentligen handlar det om att presentera en produkt på ett så tilltalande sätt som möjligt. Frågan är om det är rimligt att ha size sero som måttsticka för detta då majoriteten av männsikorna som har möjlighet att köpa produkten eller plagget inte själva håller det måttet.

Sökandet efter snabba lösningar har också öppnat upp en sjuk marknad full av fejkprodukter för dyra pengar. Tabletter, krämer, behandlingar, operationer och pulvermat. Är det en effekt av vårt stressade samhälle? Att man inte kan ta sej tiden att gå ner i vikt på ett hälsosamt och lärorikt sätt? Träna lagom och gå upp tidigare för att hinna med en ordentlig frukost och att cykla istället för att ta bilen? Eller är vi bara lata? Har kanske inte lust att göra saker ordentligt och då blir det frestande att ta en genväg. Nästan på vilka bekostnader och risker som helst.

http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article6072159.ab